Åtalet mot Pirate Bay
De 25 värdefullaste bloggarna eller Web minus 1.0
Dags att uppgradera: Wordpress 2.5 är ute
Digitala Nyheter Fildelning och Kollektiv Bestraffning
Wordpress 2.5 klar med upgraderingen
Bloggtidningen är tillbaka!

Jag kan inte acceptera idén att ett dött ting kan få makt över oss. Eftersom den här bloggen handlar om datorer och datorrelaterade frågor tycker jag att det är på sin plats att säga något om detta.

Vad gör vi när det blir för mycket eller för lite av någonting i livet? Hur hanterar vi uppförsbackarna så att inte viktiga realtioner blir lidande

Hur vet man vad som är lagom tid framför datorn? Om du är som jag tillbringar du mycket tid framför datorn och en hel del av den tiden är fritid.

För mig har datorer varit ett intresse sedan jag fick internet för över tio år sedan. Det var då datorn fick ett värde, för mig alltså. I dag betraktar jag en dator som inte är ansluten till ett nätverk som lika användbar som ett dörrstopp!

Datorn och Internet har hjälpt mig utveckla min kreativitet, mitt skrivande. Både privat och det professionellt.

Tiden jag arbetar med datorn överstiger tiden jag nöjesurfar (vad det nu är) men gränsen är hårfin. Vad är research och vad är nagelbitning? Händer det att jag väljer bort att träffa vänner eller gå på något evenemang IRL? Säkert har det hänt.

Tacka ja till inbjudan. När någon ringer och föreslår bio, säg ja! Tiden och dagen kan man alltid förhandla om men säg ja.

Lyssna på omgivningen. Om någon i din närhet tycker att du sitter för mycket vid datorn, ta det på allvar. Om det är någon du lever ihop med, ta det på största allvar. Även om det känns fullt rimligt att lägga ner mycket tid på något är det viktigt att vara lyhördoch att kunna förhandla om gemensam tid.

Rutiner för mat, motion och tid för vänner och relationer är viktigt. Kolla efter hur livet ser ut. Hur mycket utrymme får arbete, fritid, relationer? Finns det något i ditt liv som äter sig in i någon viktig del av livet. Ta itu med det! Om du har ett konkret problem kan det ändå gå att bestämma hur mycket utrymme problemet får ta. Prata igenom det med någon du litar på eller sök professionell hjälp.

Datorer är våra vänner men dom har tyvärr ingen intelligens. Myggor är intelligentare än datorer. Det betyder att datorn inte kommer att stänga av sig själv eller säga att den tycker att ni träffats för mycket på sista tiden. Det är beslut som du måste fatta själv.

Häromdagen ringde min dotter och krävde att jag bestämde ett datum när jag kommer och hälsar på henne och barnbarnet i Luleå och i morgon har jag biobiljetter bokade.

Vanan att säga ja till saker gör att jag inte behöver förhandla med mig själv. Jag behöver bara förhandla om när. Mycket roligare. Och sundare. Risken att bli en kuf minskar

Läs även andra bloggares åsikter om digitalt, i pressen, SvD, Internet, Liv 2.0

Bebo skall säljas till AOL för $850 millioner och den brittiske musikern Billy Bragg argumentera i New York Times för att en del av pengarna skall gå till artisterna som laddat upp sin musik till webplatsen.

Förvisso har de artister som laddat upp musiken hela tiden gjort det under förutsättningen att de inte skall få betalt. Förmodligen har de gjort för att bygga webplatsen, “the community”, till gagn för artisterna och användarna. Däremot tror jag itne att de hade klart för sig att det skulle göra Michael och Xochi Birch många hundra millioner dollar rikare. Därvid håller jag faktiskt med Billy Bragg. Om inte annat för att vi här på Kattkorgen varmt stöder alla projekt som låter artister och deras publik mötas. Det behövs nytänkande i en situation där kostnaden för att reproducera ett verk har sjunkit till 0.

Artikelförfattaren tycker att Billy Bragg har fel som kräver betalt när Bebo nu säljs men berrör inte problemet med hur bröderna Birch’ försäljning (och sanslösa vinst) kommer att påverka möjligheterna att bjuda in musiker och användare till liknande projekt i framtiden.

Michael Birch’ argument för avtalet med artisterna, att de för sprida artisternas verk utan ersättning till artisterna, sprida verken globalt, via Internet och överlåta rätten att sprida verken till underleverantörer är att “the community” inte tjänar några pengar. Att det är användarna som är kapitalet.

OK, men vad händer när “kapitalet realiseras”? Enligt Nicholas Carr ger den här affären bröderna ca $600 milloner att stoppa i fickan och författaren till inlägget på Tech Crunch avslutar med att slå fast att:

Bragg had absolutely nothing to do with Bebo’s $850 million payday. And everything else he wrote in that article is dead wrong, too.

Läs även andra bloggares åsikter om web 3.0, nya media, ekonomi, Billy Bragg, TechCrunch

Technorati Tags: web 3.0, nya media, ekonomi

Tiden när de skira, blekrosa blommorna slår ut är mycket betydelsefull för japanerna. Nyhetsmedier rapporterar noggrant om de första blommorna.

Förutom Tokyo har två andra län nu rapporterat begynnande blomning, meddelade institutet på lördagen.

I både Tokyo och Shizuoka började blomningen - Sakura på japanska - sex dagar tidigare än vanligt tack vare varmt väder.

Det är speciellt med körsbärsblommorna på våren, tycker jag. Det får mig alltid att tänka på poesi, japansk poesi. Haiku heter det. Det är väldigt enkla regler för en Haiku (men dock regler).

Det skall vara tre rader med fem stavelser i den första, sju i den andra och fem i den tredje och sista.

Ett enkelt sätt att göra en Haiku är att göra en lista på ord som man accosierar till ett tema. t ex våren.

Det kan bli så här:

• Körsbär
• Gräs
• Värme
• Ljus
• Grönt
• Ute
• Glass
• Resa
• Blad
• Kust
• Liv
• Vakna
• Sol
• Gräs
• Blommor
• knoppar

Ljus värmer kusten

Grönt gräs väcker nytt liv ute

Blommor och knoppar

Så blev min vårhaiku. Den vinner väl inga priser, men det är roligt. Prova om ni är några stycken som träffas på fest eller middag. Det kan bli riktigt kul. Man kan ju välja vilket tema som helst.

Det blir som att lägga pussel med orden och resultatet kan väcka starka känslor.

Läs även andra bloggares åsikter om kreativitet, kulturredaktionen, Liv 2.0

Technorati Tags: kreativitet, kulturredaktionen, Liv 2.0

Bilden är från wikipedias artikel om Japanska Körsbär

Är det någon som känner igen sig?

Ibland är e-posten min största fiende. Den tar tid och suger kraft och blir direkt distraherande. För ett tag sedan införde jag en del e-postrutiner som gjorde att jag blev mycket effektivar. Strategin gick ut på att tömma inkorgen varje dag. Åh, äntligen luft! Digital Feng shui Här finns inlägget om smartare e-post.

Surfrundan gav ingenting så till slut satte jag mig och läste, ringde ett telefonsamtal till en kompis som jag inte hört av mig till på evigheter men det blev inte mycket jobb gjort.

Andra distraktioner som ofta stör mig är de plottriga skrivytor som man måste stå ut med i bloggarna. Som Linuxanvändare kan jag alltid skapa en textfil i ett terminalfönster men det är inte lika lätt i Windows. På jakt efter hjälpverktyg till bloggen läste jag om WriteRoom och gillade idén med ett rent textinmatningsfönster, utan verktygsrader och annat som stör synfältet, bara jag och texten, nästan som i Linux. Naturligtvis var det Mac Only så jag fick ge mig på jakt efter andra verktyg.

Det jag hittade för windows var Live Writer. Som är ett bloggverktyg. Redigering och publicering i ett, direkt till bloggen, hanterar flera konton och bloggar. Snarlikt Scribefire som är en plugin till Firefox.

Så snubblade jag på den här nyheten: DarkRoom, Writeroom för Windows! Eller, som jag skrev tidigare, Feng Shui. Det är bara att stänga alla andra program och sätta igång och skriva. Bara text! OK, man måste lära sig några tangentbordskombinationer men det finns ett begränsat musstöd. Dock inte för redigeringsfunktionerna. Dom är å andra sidan inte så många

Varför skall man bry sig om något så’nt här? Mitt svar är att för mig förenklar det skrivprocessen. Och det är bra. Jag har å andra sidan aldrig varit förtjust i program som Word eller motsvarigheterna i Linuxvärlden. Skriver jag så skriver jag, formaterar text gör jag så enkelt som möjligt i efterhand eller inte alls. Bloggen sväljer det mesta och presenterar texten som jag har bestämt!

För den som använder datorn som skrivverktyg och vill prova något nytt och enklare än Word rekommenderar jag att prova DarkRoom. Sa jag att det var gratis?

Om vi funderar över hur mycket vi skulle producera om vi skrev varje dag i ett år, eller en månad. Det sägs att det tar 21 dagar att skapa en vana och att vara på plats framför datorn en viss tid varje dag skapar onekligen en vana. Jag använder bloggens kalender som mätare. Varje dag som passerar skall ha en markering att ett blogginlägg publicerades då.

När jag startade den här bloggen bestämde jag mig för att strunta i innehållet . Mitt enda mål var att skriva någonting varje dag. Vad som helst. Jag lyckades med den målsättningen och mer därtill. Den blir fortfarande uppdaterad varje dag och kvalitén ökar (om man får tro besöksiffrorna).

De mål jag har satt upp nu är följande.

Jag lägger ner minst 20 minuter på bloggen varje dag. Orsaken att det är 20 minuter är att det är den tid jag vet att alltid kan prestera oavsett hur stressad eller upptagen jag är i övrigt. Ofta får jag inspiration bara av sätta mig framför tangenterna och det är inte konstigt när det blir mycket mer bloggat än vad jag planerat. Två timmar om dagen är nog snitttiden jag ägnar åt skrivande. Varje dag.

Uppvärmning är viktigt för mig och därför har jag en ritblock på köksbordet. När jag äter frukost kan jag inte låta bli att klottra och rita. För mig är det lika viktigt att ge kreativiteten näring på morgonen som kroppen.

På stans helgtips

Technorati Tags: Konst, Kultur

Alltså har jag strukit den goda förutsatsen att dra ner på projekten. Det skulle kännas rätt värdelöst att hålla på med en plan som inte är genomförbar. Demoraliserande, helt enkelt. Nä, bort med det. För mig blir det förödande för min skaparlust när jag känner mig som “Bror Duktig”. Det är ju inte det det handlar om.

För flera år sedan var jag i Finland tillsammans med ett gäng andra hobbykonstnärer. Vi var inbjudna av en målarförening i Pytis, i södra Finland. Vi skulle ut på en ö som heter Fagerö, i Finska viken. Det var en helt fantastisk resa och så vansinnigt vackert att jag inte lyckades prestera någonting. Jag tyckte jag var för dålig konstnär för att kunna skildra den vackra naturen.

Konstnären som ledde kursen kunde inte förstå och till slut förklarar han att “Det enda ansvaret konstnären har är att skildra sin känsla inför motivet. Det betyder att himlen inte alltid måste vara blå…”. Han menade att jag skulle ta bort det som inte funkade för mig. Använda färger som beskrev min känsla och försöka ha en dialogmed mig själv istället för en tänkt kritiker. Det funkade och jag hade en mängd skisser med mig som jag sedan har gjort målningar av. Målningar som jag är väldigt nöjd med.

Om det inte går på ett sätt, prova ett annat. Det är kreativitet.